Ytan

 

Idag går tankarna väldigt mycket på vad som faktiskt händer ute i världen. Och mina tankar har legat där ganska länge. Jag kan ha svårt att somna ibland när tankarna skenar iväg. Det skulle lika gärna kunna vara vi som hastigt får ta det vi hinner få med oss av våra tillhörigheter och tillsammans med våra barn fly för vårt liv. Leva i skräck och fruktan varje liten sekund. Ta med våra barn ut på mörkt vatten för att det nånstans där borta finns löftet om ett bättre liv. Men det är inte säkert att man kommer fram. Allt detta är vardag för så otroligt många människor. Och här sitter vi. Hur ska man kunna hjälpa? Och hur ska man känna gentemot att det finns människor här i vårt land som till synes har allt förutom den viktiga detaljen medkänsla. Som gör allt de kan för att dessa människor ska vända tillbaka. Människor som tar makten i sina händer och utser sig själva till att välja vilka som ska leva och inte leva. Vissa har inte valet.

 

Det är mycket yta. På instagram, facebook och bloggar m.m. Och så även hos mig. Men den fina ytan och de fina bilderna betyder inte att man inte känner nåt. Det betyder inte att man blundar för allt ont som finns där ute. Det kan betyda att man inte orkar ta in allt som händer. Ett sätt att rädda sig själv en stund. Egoistiskt? Jag vet.

 

♥