Bara lite annorlunda mot nu

Gokväll! Efter ett dygn av väldigt blandat väder så verkar det nu ha stabiliserat sig och solen skiner och det är alldeles lugnt och stilla ute. Har precis varit ute och gått och ville typ aldrig gå hem för att det var så skönt att bara gå runt och lyssna på bra musik i lurarna. Men det är ungefär lika härligt att sitta här i uterummet som jag gör nu med datorn i knät. Marcus sitter bredvid och läser bok och barnen sover. Lite sådär idylliskt. Faktiskt så tycker jag att ganska många stunder just nu är idylliska i livet. De glimtar liksom till lite här och där bland allt stök här hemma och griniga barn. Jag vet att jag skrev i höstas eller våras om att vår bästa tid i livet kanske är just här och nu. Och jag tänker lite så nu också. Det är så fantastiskt grönt ute, jag trivs på jobbet, Marcus är föräldraledig och sköter mycket hemma, barnen mår bra, vi har sommaren framför oss... osv. Det skrämmer mig lite att allt är så föränderligt här i livet och det ju kan vända fort. Det är bara ca 2 månader bort tills vi båda ska jobba, Max ska börja förskoleklass och Ebba ska börja förskolan. En helt annan vardag väntar. En vardag som det var mer än 1,5 år sen vi var inne i. Men egentligen en vardag vi aldrig upplevt. Vi har inte haft två barn som ska iväg på morgonen och hämtas på eftermiddan. Vi vet ju ingenting om hur allt kommer bli. Våra jobb är också föränderliga. Nya barngrupper, nya kollegor osv.

 

Men jag försöker att inte grubbla för mycket och låta här och nu vara så där lite idylliskt som det emellanåt är. Det där andra kommer ju förr eller senare ändå. Och förhoppningsvis blir det bra det också. Bara lite annorlunda mot nu.