Som att bestiga ett berg

Gokväll! Vi har varit iväg hela dagen. Nu har barnen somnat och lugnet sänker sig... om det inte vore för den där hockeyn på teven. Marcus och jag ska snart göra något ovanligt, äta lite mat bara han och jag! Hoppas att Bebbis sover bara.

 

Nu är det över en vecka sen vi började med att Ebba skulle somna i sin säng. Då den där fredagen kändes det som att bestiga ett stort berg att överhuvudtaget lägga ner henne i sängen och klara av att höra hennes skrik utan att ta upp henne. Jag klarade det trots att det var väldigt jobbigt att se paniken i hennes ögon. Sen har vi ju haft problem med resten av kvällarna som ni vet och jag tror att det är en utvecklingsfas som gör att hon vaknar och inte somnar om. Känner igen mönstret från tidigare faser. Men i alla fall så är jag så nöjd och stolt nu så här en vecka senare då vi läser bok, säger godnatt och lägger henne och hon somnar efter en stund. Hon ligger och tittar på mig, ställer sig upp ibland, kanske lite gnäll och några tårar, lägger sig ner igen, bökar lite men efter en stund somnar hon.

 

Nu bestiger vi inte ett berg längre utan det är bara en rutin.

 

Heja heja Ebba!!