Vår bästa tid

Igår slog det mig att det kanske är vår bästa tid i livet nu. Det mesta är ganska problemfritt. Allt flyter på och även om tålamodet tryter de flesta dagarna och barnen kan vara gnälliga så är det ju bara småsaker. Jag vill inte in i ekorrhjulet igen med två föräldrar som jobbar och lämningar och hämtningar på förskola och skola. Men tiden går ju så fort så även om det dröjer till augusti innan vi är där. Jag är också orolig för när Max ska börja skola och fritids. Vill så gärna att han ska få trivas men är så rädd att hans kreativitet och påhittighet kommer att hämmas. Jag är så rädd att han kommer att förändras och påverkas av andra. Samt att ingen ska ha tid att lyssna på honom och se honom.

 

Nästan så jag tänkt att vi skulle kanske ha ett barn till för att förlänga denna bästa tid så att Max inte behöver gå på fritids sitt första år i skolvärlden och så vi inte behöver in i ekorrhjulet. Men det är ju inte ett sånt bra skäl för ett barn till?!

 

Små barn. Små problem.

Stora barn. Stora problem.