Ja detta med amning är ju inte enkelt alltså!!
Min "amningskarriär" med Max gick väl inte direkt som jag ville. Först så gick han ju ner i vikt för mycket de första dagarna vilket knäckte vårt självförtroende som föräldrar lite grann och vi fick "matningspanik". Var ständigt oroliga för att han var hungrig. Han var lite ledsen på kvällarna och vi började då tilläggsmata med ersättning. Sedan kunde vi slussa ut det mer och mer och jag tyckte att amningen kom igång riktigt bra men när han var 5,5 veckor så blev han sjuk. Visade sig att det var urinvägsinfektion och vi blev inlagda på sjukhus. Han åt då dåligt eftersom han hade feber. När han tillfrisknade var han JÄTTEHUNGRIG och mina bröst hängde ju inte alls med. Jag fick "matningspanik" och vi började tilläggsmata även på dagarna efter amning. Sen så återhämtade vi oss aldrig ordentligt. Men jag delammade till han var fyra månader men då slutade jag helt efter att jag fick börja äta medicin mot min magkatarr. Fick välja mellan min hälsa och amningen och det blev det förstnämnda. För en mamma som mår dåligt producerar ju inte direkt så mycket mjölk,
Var lite orolig inför amningen denna gång. Ebbas första dagar i livet gjorde jag inte annat än ammade och det gav resultat för amningen kom igång fort. Det var två nervösa föräldrar när Ebba skulle "vägas in" vid hembesöket när hon var fem dagar. Hon var då redan uppe i sin födelsevikt och där steg mitt amningssjälvförtroende rejält. Sen så har vi kämpat på. Fick efter nån vecka ge lite ersättning på kvällen för att hon bara låg och skrek och drog i bröstet. Det har vi fått fortsätta med. Nu varvar jag dock ersättning och utpumpad bröstmjölk (ungefär varannan kväll). Ungefär 100 ml får hon innan hon somnar för natten. När Ebba fick rs när hon var 5,5 vecka (otäckt lik när Max var liten och blev sjuk i samma ålder) var jag riktigt orolig för hur amningen skulle gå. Hon åt ju mycket mindre men när vi låg inlagda på sjukhuset så fick jag pumpa för att hålla igång det ordentligt. När hon blev frisk ville hon, inte helt överraskande, äta MASSOR. Men denna gång gav jag inte upp!! Jag ammade ammade ammade och drack amningste i mängder. När hon var alltför hungrig och ledsen de första dagarna fick hon lite ersättning efter amning. Efter några dagars amma varje/varannan timme dygnet runt så började vi komma in i bra vanor igen. Jag kunde dessutom ge mindre tillägg på kvällen än vad jag gjort tidigare. Men så förra veckan när Max var sjuk blev det amma varje/varannan timme dygnet runt igen. Vet inte om det var tillväxtperiod hos henne eller att jag producerade mindre för att jag var orolig för Max. För några dagar sen gick det bättre men nu tycker jag det är mycket amning igen och hon verkar väldigt hungrig på kvällarna. Igår fick jag ge lite utpumpad mjölk tidigt på kvällen och sedan ersättning innan läggdags. Nu ikväll räckte det med 80 ml utpumpad mjölk och sen somnade hon. Men vi får se hur länge hon sover. Det är inte lätt detta alltså! Bvc-sköterskan sa idag att jag ju kan ge lite tillägg på dagen med för att glesa ut amningarna lite men jag vill inte. Jag är så rädd att det ska börja sina då som det gjorde med Max när jag gav tillägg även på dagen. Jag har accepterat att jag inte är nån storammare och min mjölkproduktion är väldigt känslig för stress och dåligt med vätska så jag måste tänka på att inte ha för mycket omkring mig. Dricka mycket är jätteviktigt och vissa dagar glöms det lätt bort. Hoppas amningen kan funka några månader till. Det är ju både praktiskt, billigt och otroligt mysigt.
Summa summarum: det är inte lätt men jag är ändå glad att det funkar ok och hoppas det gör det ett tag till även om jag får kämpa en del för det. Men blir kämpandet för jobbigt så är det ju inte värt det. Det är inge roligt när bebis skriker efter mat och brösten känns som två tomma degpåsar på kvällen.
Nepp nu ska jag gå och ta en slurk amningste till och sen "mjölka" ur lite innan läggdags. Här skulle jag väl ha en klatschig bild på ett bröst men det får ni inte =)!
