Stress och frustration
Vill börja med att säga;Älskar att följa dig o familjen på bloggen!:-) (stalkers!)
Sara,det känns frustrerande nu men det blir bara bättre!Sen,när ens lille bebis är ca 9 månader då har man glömt att det var tufft ibörjan och istället läser man andras bloggar o tänker "va mysigt det är så där ibörjan!" :-)kram. på dig!
Så är det! Tänk inte på det utan ha ett mål i hemmet per dag. Njut för snart är denna lugna bebistid förbi.
Kram
Du verkar vara en så genuint snäll människa. Tänkte på det häromdagen, att vi har följt varandras bloggar sedan Aftonbladettiden. Så kul! Förstår verkligen din frustration. Man önskar att man kunde dela på sig själv. Det är svårt att slappna av när det är stökigt runt omkring. Ett supertips som iaf har hjälpt oss: Unna er städhjälp då och då, tex. en gång per månad. Det har vi gjort i över ett år nu och det är så skönt att ha en dag per månad, att komma hem till nystädat på. Tack vare RUT-avdraget så blir det faktiskt inte alls särskilt dyrt... Vi lägger 680 kr per månad och då ingår att två personal är här tillsammans och städar i två timmar. Eftersom de är två personer så räknas det som fyra timmar. Samtidigt som vi mår bra av detta, så känns det jättekul att ge den branschen jobbtillfällen - nu när städningen hos privatpersoner sköts på ett bättre sätt sedan RUT kom till.
Hahaha, jag är redan frustrerad över allt vi (jag) inte kommer att hinna med när bebis är här =) jag och David har ju verkligen inte samma prioterings och ambitionsnivå vad gäller städ, disk tvätt och allmänna hushållssysslor - vilket, löjligt nog, kan stressa ihjäl mig. Rädd för att behöva sitta och maratonamma i ett jordbävningskaos liksom ;) Tror inte riktigt att han har insett hur mycket han faktiskt måste börja hjälpa till med heller, när bebis är här... Hur gick det för Marcus när Max kom?
Hoppas ni får en riktigt fin söndag!
Kram