När Ebba kom till oss

2013-01-08 13:10:00 ,   Graviditet/Bebisförberedelser/Förlossning

Jag hade tänkt skriva en kort redogörelse.... men den blev visst inte det =)! Finns ju massor av fler detaljer och känslor att skriva om så egentligen är det ju ganska kortfattat!

 

I onsdagskväll, alltså 2/1, tittade jag och Marcus på två avsnitt av En unge i minuten (dokumentärserie från förlossningar). Det var första gången vi egentligen på riktigt pratade om förlossningen tillsammans under graviditeten. Sen när vi gick och la oss så sa jag till honom att Nu är vi redo va? och han höll med. Jag kände på nåt sätt på mig att det inte var långt kvar. Vi somnade nog vid 0.30 och vid 4 vaknade jag och gick på toaletten. Sen kunde jag inte somna om. Hade lite molvärk och det pirrade i benen och fötterna. Sen blev det lite blött i trosorna. Väckte Marcus och vi gick upp. När jag var på toaletten upptäckte jag att det var lite missfärgat vatten som kom. Jag kände av molvärken starkare. Tog två alvedon och vi tittade på ett avsnitt av Dawsons Creek. Jag klockade lite värkar och det var allt mellan 8 och 15 minuter mellan dem. Vid 5.30 förstod vi att det ändå var på riktigt eftersom jag läckte vatten också och värkarna gjorde smått ondare. Jag var lite orolig eftersom vattnet var missfärgat. Jag ringde min mamma eftersom jag inte visste hur fort allt skulle gå. Ungefär i samma veva vaknar Max. Vi berättar att bebisen nog ska komma idag och han blir jätteglad. Vi myser alla tre i soffan och jag klockar värkar. Mamma kommer vid kl. 6.... tror jag... har inte sån koll på tiden! Jag ringer förlossningen strax efter kl. 6 för att fråga angående att det blir mörkfärgat i bindan av vattnet. Barnmorskan säger att det ju kan vara så att bebis bajsat i vattnet men att det antagligen är slemproppen. Jag tycker det låter konstigt att det skulle vara slemproppen eftersom det inte är slemmigt... men men.... Jag ska höra av mig vid 8 igen om det inte hänt nåt mer.

 

Vi äter frukost. Jag står helst upp när en värk kommer. Är för jobbigt att sitta. De är väldigt oregelbundna. Vi ringer till Marcus föräldrar eftersom min mamma ska åka och jobba. Min mamma skjutsar dit Max vid 7.30. Då ringer jag förlossningen igen. Barnmorskan jag får prata med då tror inte bebisen bajsat i vattnet och ber mig kontakta specialistmödravården för att kolla om det är vattenavgång. Ok säger jag men pressar sen ur mig att jag ju har värkar också med ungefär 6-8 minuters mellanrum. Då sa hon att jag kunde komma in om jag ville. Kändes inte så välkomnande men vi åker ändå...

 

Får jobbiga värkar i bilen och börjar må illa. Mår illa när vi går in men det släpper senare som tur är. Vi får sitta och vänta lite och sen vägs jag. 85 kilo!! Shit var kom de ifrån... vägde 81 dagen innan hemma....  Vi får komma in på ett rum och värkarna börjar bli jobbiga. Kan inte prata när de pågår. Barnmorskan konstaterar ganska direkt att bebisen har bajsat i vattnet (Jag hade rätt tänkte jag) men hon sa också att det inte brukar vara någon fara. Eftersom jag hade ganska ont så undersökte hon mig innan hon satte ctg. Jag var öppen runt 4 cm. Eftersom jag önskat EDA så sa hon att det var bäst att förbereda för det direkt. Så hon skulle sätta elektrod på bebisens huvud. Det tog lite tid och hon fick lirka och greja och under den tiden kände hon att jag blev öppen 5 cm. Sen var det ctg och hon satte infart i handen och kollade blodtryck och sånt. Jag satt på pilatesboll och gungade och Marcus masserade min rygg under värkarna. Jag fick också in en varm vätskepåse som jag fick ha på ryggen. Fick även antibiotika pga min GBS.

 

 

Sen var det dags för EDAn. Jag har ingen koll på klockslag och sånt. Jag var i alla fall öppen 6 cm när barnmorskan undersökte innan narkosläkaren kom. Och EDAn gjorde ju precis lika ont att få som förra gången jag försöka hela tiden bara tänka Det är värt det Det är värt det Det är värt det. Tog ett tag innan jag märkte effekt av den. Den hjäpte snabbare och bättre vid förlossningen med Max. Men nu tog den i alla fall bort topparna och jag kunde vila lite. Sen åt jag pannkaka. Efter det var det pilatesboll igen. Man öppnar sig bra genom att gunga på pilatesbollen och jag kände att det är ju ingen idé att dra ut på plågan även om jag inte direkt välkomnade smärtan.

 

 

 

Värkarna blev starkare och tätare och jag började känna att bedövningen inte hjälpte så mycket. Barnmorskan tyckte jag skulle gå och kissa för hon förstod att det var nära. Var lite bedövad i benen så Marcus fick leda mig till toaletten. Sen så var det upp i sängen för undersökningen. 10 cm öppen. Allt klart! Jag tror klockan kanske var 13.00 eller nåt sånt men vet egentligen inte. Vet inte heller hur många krystvärkar det behövdes för Ebba att komma ut. Det enda jag tänkte på var hur brutalt det är att krysta! Det värsta under förlossningen enligt mig men många tycker ju det är en befriande smärta. Nåja till slut kom hon ut! Klockan 13.33 den 3/1 2013 (Inte dåligt med treor där inte)!! Barnmorskorna torkade av henne och Marcus kikade vad det var för kön. Det är ju en flicka. Då började vi båda gråta! Sen så är det ju det obehagliga efterarbetet med att få ut moderkakan, undersökning av bristningar och blev sydd ett stygn.

 

 

På bilden ringer jag min mamma! Visst sitter hårspännet snyggt!

 

Vi får fika och Ebba ammas. Sen kommer barnmorskan in för att väga och mäta men först ska jag kissa. Det är då två barnmorskor på rummet. Jag säger att det känns som jag blöder mycket (hade ju blöja på mig) men de säger att det nog är lugnt. Innan vi ska ta tag i att jag ska resa mig upp börjar jag bli yr och barnmorskan säger att jag ser blek ut. Det snurrar i huvudet på mig. De sänker ner huvudändan och tar ett blodtryck vilket är jättelågt. Jag kan inte så mycket om blodtryck men tror det var 78 genom nånting. Jag får dropp för att höja blodtrycket. Vet inte om jag fick nåt mer. De känner på min mage och upptäcker att den lutar. Högra sidan av magen är mycket högre än vänstra. De tappar mig på urin för att se om det är på grund av mycket urin som magen lutar. Under denna tid vägs och mäts Ebba. Hon väger 3615 g och är 52 cm lång. Huvudomfång: 34,5 cm.

 

Magen lutar fortfarande efter urintappningen och barnmorskorna trycker. Det gjorde rejält ont det! En massa blod och klumpar kommer ut. De tillkallar läkare. De håller på och väger blodet och diskuterar en del. Jag får ett dropp som ska dra ihop livmodern. Ännu mer blod kommer. Det var två läkare och tre barnmorskor på rummet. De trycker på magen lite då och då och mer kommer. I slutändan var det ungefär 1,5 liter som kommit och det tillsammans med den halvlitern jag förlorade när Ebba kom ut så blev det två liter. Vi fick vara kvar på förlossningen i några timmar tills droppet var klart. Livmodern drog ihop sig jättebra av det. Blodtrycket hade stabiliserats och var 137 nånting innan jag lämnae förlossningen. Barnmorskan sa att hon skulle försöka se till så att Marcus kunde få sova kvar på BB eftersom jag var så svag. Strax innan vi skulle upp till BB sa hon dock att det inte skulle gå. Jag var så trött så jag orkade knappt bry utan tänkte att det får väl ordna sig. När barnmorskan från BB kom till förlossningen för att hämta oss sa hon dock att de fixat det i alla fall.

 

 

Jag fick åka rullstol till BB och sen la jag mig i sängen direkt. Fick hjälp av en barnmorska när jag skulle gå på toaletten. Var så svag. De kollade mitt hb och konstaterade att det var lågt men att jag inte skulle behöva få extrablod men infarten i handen fick sitta kvar för säkerhetsskull. Och oj så ont den gjorde. Kunde knappt använda högerhanden. Svårt för mig att lyfta Ebba också. Den tog de bort på fredagen efter att jag hade duschat.

 

 

 Jag låg mest ner hela fredagen också. Marcus åkte hem på några timmar på eftermiddan för att träffa Max som var hos sin farmor och farfar. Jag och Ebba låg mest och halvsov. Vi ville inte att Max skulle behöva komma till sjukhuset och se mig så pass blek och trött samt att det skulle bli jobbigt att sedan säga hejdå till honom när han skulle tillbaks till sin farmor och farfar. På kvällen fick jag duscha för första gången sen förlossningen! Fantastiskt! Och jag orkade stå hela tiden men sen blev det sängläge resten av kvällen.

 

I lördags fick vi åka hem efter läkarundersökning och PKU-prov som lilla damen gick igenom med bravur. Även hörseltestet blev godkänt! Marcus åkte och hämtade Max som för första gången fick träffa sin lillasyster. Han hade med sig en nalle till henne. Sen åkte vi hem tillsammans.

 

 

Det var väldigt skönt att komma hem även om jag var väldigt trött. Summa summarum: själva förlossningen kunde väl egentligen inte gått bättre. Den var i lagom takt och jag fick den bedövning jag ville. Sen så att det gör brutalt ont det kunde väl inte ens jag komma undan =)! Ebba mådde ju bra från start och det var ju det viktigaste. Men sen var det ju tråkigt med blodförlusten men jag är glad att det inte krävdes operation eller liknande. Det är ju som ett öppet sår i livmodern när moderkakan kommit ut (som för övrigt var hel och fin) och jag blödde därifrån. Blodet samlades i livmodern och de fick trycka på magen för att få ut det. En del hade ju börjat koagulera så det var stora klumpar som kom också. Men droppet som gjorde att livmodern drog ihop sig medförde ju att blödningarna slutade.

 

Mitt hb låg på 86 när jag lämnade BB och jag ska nu äta järntabletter i några veckor!

 

Några dagar att förvara i minnet helt enkelt både på gott och ont men framförallt på gott såklart ♥ Även om jag precis som efter förlossningen med Max kontaterade att det här gör jag aldrig om ;)

 

7 Kommentarer

Åh Sara jag grinar ju när jag läser detta, alltså glädjetårar. Och bilderna på Max, dig och Ebba är ju underbar. Glädjen i Max ansikte går ju inte att ta miste på. Ha det så gott allihop! Kram Kram <3

Härligt att allt gick så bra :) Ännu en gång ett stort grattis till er lilla tjej!

Jag sitter här och storgråter... Leya undrar om jag mår dåligt så jag får ta mig samman lite. Vilken härlig förlossning (förutom sista biten dock) precis som du önskade! Jag blir ännu mer peppad inför vår nu. Och vilka bilder på dig, Ebba & Max. Han ser så stolt ut och värmen i bilderna går inte att ta miste på.

Så härligt!!
Kramar

Så fina bilder! Stort grattis till er lilla flicka.

Vad intressant att läsa din förlossnngsberättelse.Påminner lite om min.Tog några timmar längre dock,kom in ca 04.30 och han kom ut 14.06.Epiduralen har ju en förmåga att dra ut på det hela.Min pojke hade höga hjärtljud så först runt 13 fick jag komma upp på benen och sen gick det fort.Från 5 cm öppen tills han va ute tog ca 45 minuter.
Älskar översta bilden på dig och dina barn,man ser verkligen lyckan i din sons ögon :) Har han visat någon svartsjuka?Min son visade det efter en vecka,jättejobbigt,känns i mammahjärtat.

Njut i bebisbubblan!
Kram

Grattis till er dotter! :) kul att läsa din förlossningsberättelse.. Snart får du in o läsa min ;)

Sara. Voi, voi vad det var känslosamt att läsa din förlossningsberättelse. Det är väl säkerligen för att det börjar närma sig min egen förlossning. Jag är glad att det gick så bra som det gick, förutomo det här med blodförlusten - den hade du kunnat skippa ;)

Och så fin hon är, lilla Ebba.

Kramar!