När drömmarna är uppfyllda

Jag tycker om att lyssna på Hannah och Amandas podcast. De är lagom långa också, ungefär en halvtimme, så räcker till en promenad. Igår lyssnade jag på podden med namn Vi ses i Hamptons där de pratade om detta med att dagdrömma. Amanda konstaterade att hon brukade dagdrömma mycket om hur livet skulle bli men att hon nästan slutat med det eftersom hon anser att drömmarna på nåt sätt uppfyllts. Då kom jag och tänka på att jag också slutat dagdrömma och mindes tillbaka till vad det var som jag brukar drömma om. Att bli kär och så småningom gifta sig är nog en ganska vanlig dagdröm vilket jag också längtade till och som sedan blev uppfyllt. Sen började jag drömma om familjeliv med graviditet, barn och hus vilket ju nu också är uppfyllt. Utbildning och jobb har också funnits i mina tankar och även det har jag gått igenom om än en annan väg än jag kanske drömde om som barn (blev ingen författare av mig). För ungefär ett år sen brukade jag dagdrömma om att få gå på barnvagnspromenader igen. Längtan efter ett barn till började gro. Jag minns en dag i april när jag gick på en kvällspromenad. Det var vårfint ute och jag hade sån stark känsla av att jag var gravid. Kände mig extra andfådd när jag gick men tänkte att det måste vara inbillning men det var det ju inte för Ebba hade ju börjat växt inuti mig. Jag kom att tänka på den promenaden igår när jag lyssnade på podden och gick samma väg som jag gjorde då. Att tänk vad mycket livet kan ge en. Nu går jag med barnvagn på snöiga gator och i vagnen ligger min dotter. Att få en dotter är också något jag drömt om. En pojke. En flicka. En av varje. Det blev så.

 

Bara för att mycket av det jag längtat och drömt om har blivit verklighet så betyder det ju inte att livet är perfekt eller att allt bara gått som en dans på rosor utan det finns svårigheter och guppiga vägar i alla fall. Men det som podden fick mig att reflektera kring är vad jag drömmer om nu? Jag tror precis som de sa i podden att det är viktigt att drömma och ha visioner även om allt man drömmer om kanske inte är realistiskt men kan man alltid drömma om det. Jag har man, hus, två barn, utbildning, jobb, vänner och familj omkring mig. Ungefär det jag ville uppnå vid 30-årsålder. Men jag har förhoppningsvis många år kvar att leva =)! Vad händer nu? Så mina barnvagnspromenader framöver ska delvis bestå av att dagdrömma igen. Jag är ingen person som ser tillbaka särskilt mycket, pratar inte direkt så mycket gamla minnen utan försöker njuta av nuet vilket jag tror är viktigt. Men en liten del av en själv måste våga se framåt och våga visionera och hitta vad man mer vill utforska och göra. Och inte bara se problem eller hemskheter som kan hända för de kommer drabba oss ändå så de behöver vi inte lägga tid att fundera kring. Det kan ju vara små drömmar som att jag börjat tänkt kring att tapetsera om i Max sovrum så småningom eller känslan av sommar. Jobb funderar jag också på fast jag trivs med det jag gör. Försöker nollställa mig kring det och tänka att om jag fick jobba med precis vad jag ville vad skulle jag göra då? Just nu har jag inget svar på det men det kanske får växa fram vilket många frågor får göra. Men sluta drömma, planera och visionera det vill jag aldrig göra! Och om jag gör det så får jag banne mig se till att läsa detta kloka jag skrev nu.

 

Detta kanske blev bladdrigt men jag blev faktiskt ganska engagerad av den där podden och det var en känsla jag saknat den senaste tiden. Vad drömmer ni om? Smått som stort?

 

Just nu i denna sekund drömmer jag om steken som står i ugnen och doftar fantastiskt ;)

 

♥