Pirrigt

Varje gång vi ser en liten tjej på till exempel ICA rulta runt med knubbiga ben i ett par strumpbyxor så blir vi alldeles varma i hjärtat när vi tänker på vad som väntar oss. Marcus och jag pratar ofta om vad spännande det ska bli att se hur Ebbas personlighet kommer utveckla sig och hur hon kommer se ut när hon lärt sig gå, när hon äter mat själv, när hon pratar. Hur kommer hon att vara om några månader när vi ska fira jul? Kan hon gå när hon fyller 1 år? Kommer hon ha hår så att vi sätta upp håret i toffsar på kalaset? Vilken hårfärg kommer hon att få? Hur kommer hennes röst låta? Vad kommer hon att tycka om att leka med?

 

Jag blir pirrig i magen när jag tänker på allt fantastiskt vi har framför oss. När vi ska få lära känna varandra ännu mer. En sak är säker: Ebba är en bestämd liten dam och både Marcus och jag tror att hon kommer försöka styra både oss och storebror i framtiden.

 

Med detta menar jag inte att vi inte ser fram emot att se hur Max kommer bli i framtiden. Men allt sånt är så svårt att föreställa sig för vi vet ju inte något om hur det är att vara förälder till någon över 5 år och någon som går i skolan. Åldern från nyfödd till nästan 5 år har vi ju "gjort" en gång redan och dessutom jobbar vi ju båda med barn i den åldern.

 

Jag älskar att titta på filmklipp av när Max var lite yngre. Höra hur hans röst lät då och hur han rörde sig jämfört med nu.

 

Vi vet ju redan hur charmig en två-åring är som har egna ord för saker som kanske bara vi som mamma och pappa förstår, hur envis samma två-åring kan vara, hur söt en liten krabat är som precis lärt sig gå och hur snabba de är.... osv. Och allt det har vi framför oss igen... med Ebba denna gång. Både fantastiska stunder men självklart också jobbiga perioder. Det är ju så det är att ha barn. Fruktansvärt jobbigt... men ibland så alldeles alldeles underbart att de där jobbiga stunderna kan kännas fjuttiga i jämförelse.... fast inte när man är mitt inne i dem.

 

Tänk allt vi har framför oss... tillsammans ♥