Bebis: Bebisen väger ca 2250 g och är 44 cm. Nu är alla inre organ helt färdiga och klara inför förlossningen. Bebisen lungor behöver lite mer tid för att klara av omställningen från vatten till luft. Pupillerna kan vidgas och dra ihop sig och ansiktet är mer slätt än rynkigt.
Du: Livmoderns mått är från blygdbenet till toppen ca 32 till 34 cm. Du kan känna av förvärkar. De känns mer obehagliga än smärtsamma. Det kan hålla i sig i ca 30 sekunder och innebär att livmodern tränar sig inför förlossningen. Din navel kan stå utåt och en hormonrand kan synas mellan naveln och blygdbenet. Den bleknar efter förlossningen och brukar försvinna helt efter ett tag. Barnet ligger och trycker mot dina lungor och det kan göra att du känner dig andfådd eller har en obehaglig känsla under revbenen.
Du är i vecka 34.
Du har gått 33 fulla veckor och 0 fulla dagar (v33+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 29 dec 2012
Du har 48 dagar kvar till beräknad förlossning.
Då går vi in i vecka 34 idag!
Precis som det står i texten ovan så trycker barnet uppåt. Det ser inte ut som jag bär magen så högt upp men det är typ ständigt nån fot eller nåt som är mot mitt högra revben vilket gör att det gör ont att sitta i vanlig position alltför länge. Är också tungandad stundtals. Detta kan vara olika från dag till dag. Om jag sitter länge kan jag bli som bortdomnad "down there" när jag reser på mig. Nerver i kläm antar jag. Har senaste veckan också haft ganska ont på insidan av lår och så. Det strålar liksom neråt när jag reser på mig. Börjar också få svårt att ligga bekvämt när jag sover. Sover jag för många timmar på ena sidan så får jag hemsk värk i det ben jag ligger på. Är som det typ "lossnar" från kroppen. Svårt att få det med mig. Är bäst om jag går upp och kissar i alla fall tre gånger per natt för då lägger jag mig åt andra hållet sedan när jag ska somna om. På ett sätt börjar jag känna mig färdig med denna gravidkropp samtidigt som jag känner vemod inför att om några veckor inte vara gravid längre. Detta är ju så speciell period!
Förutom det kroppsliga så är detta en period av mycket tankar och funderingar. Och nu blir jag lite personlig. Det kommer tillbaks lite jobbiga känslor från när Max var nyfödd. Han skrek ju så de första dagarna och vi fick inte ge ersättning sa de på BB men sen visade det sig att han gått ner alldeles för mycket i vikt och han hade alltså skrikit av hunger. Trots att fyra år har gått tycker jag det är hemskt att tänka på detta och jag kan ha så fruktansvärt dåligt samvete för att vi inte litade på vår instinkt. Jag tänker också på hur det ska bli för Max att bli storebror. Vi har gett han all vår tid och kärlek i fyra år nu och jag är så rädd att han ska känna sig bortvald. Samtidigt som jag också är rädd att jag inte kommer kunna älska bebisen lika mycket. Detta är ju ganska vanliga tankar har jag förstått men de har inte kommit till mig förrän nu. Jag inser nu att det inte är lång tid kvar innan bebis kommer till oss. Igår när Max somnade vid kl. 20 och Marcus och jag satt och tittade på tv hela kvällen och hade det lugnt och skönt så fick jag nästan panik!! Shit vi ska ju börja om igen med allt: vaknätter, vagga bebis till sömns, ingen tid för varandra....osv. Vi har ju liksom kommit ifrån det där nu när vi har en stor blöjfri fyraåring som kan klä sig själv, leker själv, uttrycker vad han vill, somnar själv, sover hela natten. Ja som sagt mycket tankar dessa dagar och lite oro. Samtidigt som längtan också blir allt större. Vem är du där inne i magen?
Ja och sen var det där med förlossning också. Förnekar nog fortfarande att jag kommer gå igenom en sådan till men det får bli kommande veckas projekt: läsa, fundera och prata förlossning! Hur vill vi ha det?
Nu kör vi vecka 34!!
