En dag på akuten

Igår tillbringade jag 9 timmar på akuten. Jag ringde vårdcentralen i onsdags för jag hade till och från känt känslobortfall på ansiktets högra sida där jag även har ont i huvudet samt att pupillen på höger öga är mindre än på vänster (vilket den antagligen varit ett tag eftersom kiropraktorn såg det när jag var hos honom första gången innan han behandlade mig). Och i onsdags gav det sig liksom inte. Jag fick då en tid igårmorse för att träffa läkare.

Jag mådde riktigt dåligt i onsdags för kände mig konstig hela dagen och var som bedövad i delar av ansiktet och hade huvudvärk hela dagen och även på natten till igår. Igår var jag hos läkaren på morgonen och hon undersökte mig, jag fick göra en massa tester; kolla reflexerna, balansen, titta i olika vinklar m.m. Hon kontaktade sedan en neurolog på sjukhuset och jag fick en akutremiss dit. Min mamma fick åka hem från sitt jobb för att ta hand om Max och Marcus och jag åkte till sjukhuset. Kom in vid 14. Fick lämna sex rör blod vilket tog lång tid eftersom jag är så svårstucken. Sen fick vi vänta i 3 timmar på en neurolog. Efter att ha träffat neurologen fick jag vänta 3,5 timme på röntgen. Huvudet och halsen röntgades. Tog tid för de ville sätta en tjockare infart än den jag redan hade så de försökte sticka mig på fler ställen men lyckades inte. Jag är lite sönderstucken och blå idag. Röntgen var obehaglig men gick bra.

Jag var helt säker på att det var en tumör. Något jag anat ett bra tag eftersom flera symtom stämde in på det. Den där sista timmen efter röntgen då vi väntade på besked från läkaren var så konstig. Det var som att tiden stod still och jag låg på sängen på ett rum på akuten och tänkte att det här är den sista friska tiden jag har. När sedan läkaren kom in och sa att allt såg bra ut på röntgen bara brast det för mig. Jag bara skakade av gråt för jag så glad och så chockad för jag var SÅ säker på att det var en tumör. Men ingen blödning, propp eller tumör kunde de se. Helt otroligt vilken känsla. Marcus gjorde ett glädjeskutt när vi kom ut från sjukhuset. Då var klockan 23 och vi hade varit där sen kl. 14.

Frågan vad det är som orsakar känselbortfall, tryck bakom ögat och huvudvärk återstår väl fortfarande men jag misstänker starkt stress i kombination med spänningar i nacke och rygg.

Imorse mådde jag bra vilket var riktigt skönt efter två dygn med konstant känselbortfall och huvudvärk (och tryck bakom ögat stundtals) men sen kom det brev från arbetsförmedlingen om en grej som gjorde att jag blev stressad och jag fick ringa arbetsförmedlaren och sedan åka till arbetsförmedlingen och en massa annat och då fick jag känslobortfall igen och denna gång inte bara runt högra ögat och lite av kinden utan även på högra sidan av halsen. Var riktigt otäckt. Har sedan varit iväg i eftermiddags och ikväll och då bara tänkt på annat och kunnat slappna av och mått typ helt bra. Så stress är nog en ganska säker diagnos och jag måste lära mig att hantera det. Jag vet inte varför jag är stressad. Hela livet verkar stressa mig just nu och jag vet inte vad jag riktigt ska göra åt det. Bara att försöka ta mig igenom det. Jag kämpar!

Nu fick ni återigen en liten uppdatering om mitt hälsotillstånd =). Jag hade inte tänkt att skriva så mycket om detta men bestämde mig för att göra det ändå. Delvis för att de runt omkring mig ska veta hur jag mår för det är oftast lättare att skriva än att säga. Och jag är dålig på att ta kontakt och ta initiativ just nu. Men jag hoppas att jag ska bli bättre snart =). Jag vill inget hellre!

Kram på er alla ni där ute som läser detta!