Bör man oroa sig?
Jag sov i ett sträck till kl. 6 imorse. Underbart! Vi gick upp strax över 8 då Max absolut inte ville sova mer. Då sken solen och jag kände mig faktiskt på riktigt gott humör för jag har bestämt att vi ska ta en promenad på förmiddan. Jag vill köpa sushi till lunch. Men nu är det alldeles molnigt och regnet hänger i luften. Suck! Men ska försöka ge oss ut ändå om någon halvtimme när det börjar bli dags för Max att sova igen.
Kanske ska klä mig, inte så bra att gå ut i nattlinne och morgonrock
vår bvc tant säger att när dom kan vända sig själva åt båda hållen så är det ingen fara att de sover på mage :)
Hej, vad fin blogg!
Tilde sover också på mage.. gärna med ansiktet i en kudde eller så.. Jag tar alltid bort kudden så att hon andas fritt efter hon somnat.. och hon vänder sig lite hit och dit under natten. jag tror att i denna ålder så är de så starka att de själva känner om de inte får någon luft och vänder på sig.. du behöver nog inte oroa dig! vill han ligga på mag så sover han förmodligen bäst så.. och det betyder att ni också får sova bra :)
Håller med Idas kommentar! Precis det samma för Albin. Men jag känner även igen din oro. Skönt bara att den är betydligt betydligt betydligt mycket mindre än de första veckorna i lillens liv.
Då hade jag nämligen en återkommande dröm VARJE natt, som fick mig att tro att Albin höll på att kvävas av täcket. Fumlade efter honom samtidigt som mitt hjärta höll på att hoppa ur mig av ansträngning. Hörde tillochmed hur hans andetag sakta dog ut. Så varje natt skrämde jag slag på N med mitt fumlande och storbölande. "Älskling, hjälp, hjälp, han dör nu, han dör nu. Men hjälp mig då och få ut honom ur täcket!!".
Det sjuka var att Albin oftast sov gott i sin säng utan något som helst täcke över ansiktet. Men jag fick alltid för mig att han sov mellan oss och att han i prinicip höll på att "drunka" inuti våra stora duntäcken.
Kusligt som bara den. Tur att de där psykbryten försvann ;)
Kramis
