Principer

Innan jag fick barn var jag helt säker på att jag skulle vara en väldigt konsekvent mamma. Och jag var det när Max började göra bus men vissa saker ger man liksom upp efter ett tag. Jag trodde i min enfald att han dessutom skulle sluta göra saker om man sa åt tillräckligt många gånger men det verkar liksom inte funka så. Han kan gå och vrida på spisvreden tio gånger i rad fast jag lyfter bort honom lika många gånger.

Nu står han på köksbordet här bredvid mig och tittar ut genom fönstret. Han brukar ju stå på stolen vid fönstret men har ju nu kommit på att han kan klättra upp på bordet också och det spelar liksom ingen roll att jag lyft ner honom till golvet x antal gånger. Jag tror att om jag lyfter upp honom på stolen igen så ska han inte klättra upp på bordet men det är klart att han gör det.

Och får han inte vara på stolen gråter han bara.

Hm.... ja man kan ju inte veta hur man blir som mamma förrän man är mamma helt enkelt! Man vill dessutom inte höra på gråt hela tiden. Farliga saker får man däremot vara väldigt konsekvent med (ex. spisvreden och vårt glasskåp)