I mål

Vissa kvällar kan jag liksom få känslan av att vi kom i mål med denna dagen också. När jag går uppe i vårt sovrum och vankar med Ebba i famnen som sakta somnar för natten kommer den känslan över mig. Efter alla amningar, fighter med Max, kramar med Max, blöjbyten, plockande, mysa med Ebba, matlagning osv så kom vi i mål. Igen.

 

Denna dag började inget bra för jag var trött och det kändes som det var alldeles för lång tid till Marcus skulle komma hem från jobbet. Max var nog även han trött för vi var osams många gånger under förmiddan men sen fick vi lunch i oss och då vände det. Vi gick ut i trädgården, Ebba sov, jag hängde tvätt, Max lekte i sandlådan, vi lyssnade på hög musik (stackars våra grannar), jag låg i solstolen en stund och sen lagade jag krabbelurer till mellis och Max dukade i uterummet och satt vi där och åt och filosoferade tills Marcus kom hem från jobbet och Max skulle på gympa. Kan poängtera att Ebba inte sov under hela tiden jag nu beskrivit utan hon fick följa med på ett hörn hon med.

 

Det blev en bra dag helt enkelt.

 

Imornbitti står vi i startgroparna igen och förhoppningsvis leder den dagen oss också in i mål. Frågan är mest hur många hinder och kurvor det blir på vägen!