Hur fort går tiden?

2013-04-09 21:35:40 ,   Ebba
Det har hänt så mycket i Ebbas utveckling senaste dagarna. Vi hänger inte riktigt med. Det var ju typ alldeles nyss hon låg hjälplös i våra armar som nyfödd. Nu vill hon allra helst stå i knät och hon är riktigt stabil. Räcker oftast att hålla i hennes händer och då kan hon sätta sig ner och sen ställa sig upp igen. Igår när hon låg på mage sköt hon helt plötsligt upp rumpan i luften. Hon liksom drar in benen lite under sig så att rumpan puttar upp. Vi väntar dock fortfarande på det första kluckande skrattet. Hon ler stort och ger lite väsande glädjtetjut men inget riktigt skratt än. Väntar också på att hon ska greppa saker men det är ju inte brådska med något för hon ska ju vara bebis länge till tycker vi. Var tar tiden vägen?! Bara inom några månader kommer hon ju att kunna sitta upp och så småningom även att krypa och gå. Det händer så sjukt mycket under det första året. Känns som jag är mer observant på det med barn nummer två när man ser hur mycket Max utvecklats på 4,5 år.
 
 
Vid två tillfällen har hon fått prova att "sitta" i barnstolen. Det går riktigt bra men ibland ramlar hon lite åt sidan. Hon tycker dock det är roligt eftersom hon kommer mer i jämnhöjd med oss än om hon sitter i babysittern. Men barnstolen får vänta några veckor till innan den får börja användas mer flitigt. Hon är ju så liten än.




Kommentarer
Anneli

Visst går det fort! Ibland kan jag stanna upp och kolla på Emma och nästan bli tårögd över hur fort det går haha, vill att hon ska va min lilla bebbe lääääänge till. Fast det kommer hon väl alltid va antar jag ;-) Men oj vad roligt det är med alla utvecklingsstadier samtidigt som det är läskigt hur fort man glömmer tex de första veckorna, har hon verkligen varit sååå liten kan jag ibland tänka när jag tittar på foton ;)

Svar: ja det är liksom skräckblandad förtjusning när de växer och lär sig nåt nytt. Man är ju så nyfiken på hur de kommer utvecklas samtidigt som man vill ha kvar sin lilla bebis länge =)! men jag längtar inte tillbaks till nyföddstadiet för då känner man liksom inte varandra utan jag tycker det är bättre nu när man kan läsa av hennes signaler och så.
Sara

2013-04-10  /  10:01:35  /  http://vardagssaker.blogg.se/





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:




Trackback